I den här artikeln har det blivit dags att uppmärksamma en av Italiens målerimästare. Han hade sin storhetstid under den tidigare delen av renässansen och målade flera avgörande verk, inspirerad av bland annat Dante Alighieris Divina Commedia. Jag talar såklart om Alessandro di Mariano di Vanni Filipepi, mer känd som: Sandro Botticelli. Den här artikeln kommer tillägnas Botticelli och ge en överblick av hans uppväxt, liv och kändaste målningar.

Vem var Botticelli?

Botticelli föddes som Alessandro di Mariano di Vanni Filipepi i Florens, Italien, den 1 mars 1445 och var en av de stora italienska renässansmålarna. Men Botticelli var inte alltid inriktad på måleriet. Tvärtom började han sin karriär som guldsmed och gick i guldsmedslära. Men med guldet blev det inget av – han hoppade av guldsmedsläran och sökte sig istället till måleri. Inom denna bana började han som lärling hos Filippo Lippi, även han en stor italiensk renässansmålare. Som förebilder höll Botticelli både Andrea del Verrocchio och Antonio del Pollaiuolo, och det ryktas om att han senare fick möjligheten att måla tillsammans med Verrocchio i dennes ateljé

Vem var Botticelli?
Vem var Botticelli?

Efter sin tid som lärling hos Filippo Lippi fick Botticelli anställning hos familjen Medici. Flera medlemmar av samma familj återfinns dessutom i Botticellis verk Konungarnas tillbedjan. Med bland annat detta verk hade Botticelli bevisat sin talang och fick äran att kallas till huvudstaden Rom av påven Sixtus IV för att måla i det Sixtinska kapellet, där han penslade tre stycken så kallade fresker. Efter tiden i kapellet kunde Botticelli öppna en egen måleristudio och producerade flera berömda verk, men han dog trots det ändå i skuggan av tidens absolut största konstnärer: Leonardo da Vinci och Michelangelo. Botticelli avled den 17 maj 1510.

Kända verk

Botticelli hann med att måla flera stora verk. Här nöjer vi oss med att presentera två av dessa, nämligen Venus födelse samt Våren.

Ovan ser vi Venus födelse, Botticellis kanske mest kända målning. Målningen beställdes av Botticellis tidigare arbetsgivare: familjen Medici och färdigställdes under 1486. I mitten av verket står kärleksgudinnan Venus nyfödd i ett snäckskal. Paret till höger föreställer Zefyros och Chloris som tillsammans blåser Venus in mot stranden, där Flora, blomstergudinnan, väntar, redo med Venus kläder. Venus födelse utsmyckas även med rosor som faller ned runt gudarna. Rosorna symboliserar här våren och kärlekens födelse. Målningen är både enkel och samtidigt kraftfull. Den fångar det sublimt gudomliga mitt i naturens enkla skönhet. Näste målning är Våren, som målades av Botticelli omkring år 1482. Våren är en så kallad temperamålning, och det är en stor tavla som mäter över två meter i höjd samtidigt som den är över 3 meter bred. Det är alltså en tavla för de grandiosa salarna under renässansens storhetstid. Verket är inspirerat av familjen Medici, närmare bestämt Lorenzo de’ Medici och hans hov, och föreställer gudar, eventuellt med Venus i mitten, i en mytologisk miljö, där gudarna är mitt uppe i någon sorts hednisk ritual. Här finns även Venus son Amor, eller Cupido, som skjuter kärlekens pilar mot de andra. Utformningen påminner dock om målningar inom kristendomen, och till vänster står en man och plockar frukt, likt Eva och Adam i edens lustgård. På så sätt blandar Botticelli det kristna med det hedniska. Längst till höger syns även en av underjordens tjänare – kanske hämtad just från Dantes Divina Commedia. Målningens storhet ligger enligt mig i kontrasten mellan kärlek och död, och mellan kristendom och det hedniska.